Köp yogautrustning här / Snabb leverans / Fri frakt över 199 kr / Ring oss dygnet runt
0

Your cart is empty

Regnigt men hjärtligt på yogafestivalen i Skåne

Center for Evolutionary Consciousness regnigt men hjärtligt på yogafestivalen i Skåne

Af Hannes Svanqvist

När vi svänger av från motorvägen ut i vad som skulle kunna räknas som vildmarken på andra ställen, kan man nog säga att vi kände oss lite som Alice i Underlandet.

Fast vi visste ju ungefär vart vi skulle och varför. Tullesboallén heter den lövträdskantade landsväg där Tullesbo slott och Center for Evolutionary Consciousness’ (CEC) Green World Festival for Yoga and Sacred Music 2016 står att finna, namnet till trots rätt anonymt och utan ståhej.

Center for Evolutionary - Yogalove.se

Center for Evolutionary Consciousness

Vi möts av en vänlig receptionist placerad i ett tält på uppfarten till slottet, iklädd kläder för som kan klassas som ganska typiska för någon som varit i Indien – vad gemene man kanske skulle hänvisa till som hippiemundering.

Vi får våra matkuponger och kontantkort, alltså en lapp som bevisar att vi betalat 200 kr för vår tidiga webbanmälan till festivalen, och som vi får disponera valfritt i Center for Evolutionary Consciousness festivalens kafé, juicebar eller creperian ett stenkast från huvudscenen, med charmiga små bord placerade på grusgången. I övrigt är allt till självkostnadspris!

Anonymt och utan ståhej är väl en väl passande beskrivning av denna festival, i allra högsta grad för någon som jag själv som kommer från en jämförelsevis vild bakgrund av hultsfreds-, arvika- och roskildefestivaler. I ett tidigare liv. Här spyr ingen på ditt tält eller skränar natten lång till sönderspelade dängor.

Allt är perfekt ordnat och folk vankar leende omkring genom bokallén och herrgårdens trädgårdsområde med sina yogamattor och färggranna, löst åtsittande byxor. Vi möts nere på huvudscenen av en annan färgrann kvinna på scen som pratar uppmuntrande till publiken och försöker få med dem på mantrasång.

Därefter brister hon ut i en kristallisk, änglalik ”Devaki Nandana Gopala”.

Mantrasång är en traditionell indisk sångform som bygger på att upprepande åkalla olika gudanamn, en form av yoga som kallas bhakti yoga, eller hängivelsens yoga. Detta är något som blivit alltmer populärt i och med yogans (den ”vanliga” yogans) ökade fotfäste i väst.

Samtidigt, i de andra tälten ett stenkast bort, pågår de mer jordnära formerna av yoga; här finns lärare från både när och fjärran östern och den som vill kan få smaka på allt från den andningsbaserade kundaliniyogan till traditionell hatha yoga, som är den mer stillsamma formen. Att regnet håller i utanför tycks ingen bry sig om och plötsligt brister hela tältet ut i ett utdraget och synkoniserat OOOOOOOMMMMM.

lndiske mästaren Sri Vast

Det är svårt att inte bli tagen av de lummiga alléerna och natursköna omgivningarna, för att inte tala om den vänliga och stillsamma atmosfären. Yogan och den något introspektiva stämningen tycks vara något som – måhända något motsägelsefullt – för folk samman.

 

Yogalove.se

Men yogan, sången och alla andra små workshops fra Center for Evolutionary Consciousness som florerar i denna skåneidyll är inte det enda som försiggår och för människor samman. CEC tycks ha ännu högre ambitioner.

Framåt femtiden på eftermiddagen håller den residerande indiske mästaren Sri Vast en två timmar lång satsang. Termen satsang är också den indisk och syftar löst översatt från sanskrit till ett ”möte i sanning”, eller möjligen ”möte med sanningen”.

Här får vem som helst ställa existentiella eller andra spörsmål och vad som resulterar är en tämligen djuplodande diskurs om allt från lycka till vad andlig upplysning innebär. Sri Vast talar från sin egen upplevelse om den sistnämnda frågan med en förvånande klarhet och enkelhet.

När upplysning händer, försvinner distinktionerna. Alla ställen blir ditt hem. Alla människor blir som din familj. Personligheten du trodde att du var dessförinnan har försvunnit och inre och yttre har smält samman och blivit ett med livet.

Paret jag pratar med i den långa men gemytliga kön till middagen är inte övertygade. De har mest kommit för att öva yoga, säger de.

Men finns det inget som klingar falskt på denna idylliska plats?

Kanske är det min upplevelse som färgar orden, och alla ser ju på saken med sina ögon, ur sitt perspektiv, färgade av sitt förflutna, som Sri Vast säger. Visst regnar det en hel del och vårt lilla tält blir fuktigt i kanterna och leran sprider ut sig på gräset, men det verkar som sagt inte rubba den avslappnade och positiva stämningen. Rain is a blessing, säger någon. Och om regn är en välsignelse har Tullesbo slott fått mer än sin beskärda del.

Visst syns det att vissa är mindre bekväma med gurun eller att stämma in på mantrasången på stora scenen. Det är ju möjligen så långt från den svenska modellen man kan komma. Men faktum är att en stor del av besökarna är internationella och inte blyga att hänge sig åt stunden.

Mirabai Ceiba är en mexikansk storhet för dem som gillar mantrasång och inspirerad musik – hennes tremannaband får publiken att explodera med stilsäkra, avskalade och intensivt medryckande melodier levererade med någonting utöver entusiasm. En halvtimme in i ”konserten”, eller allsången bättre uttryckt, är all eventuell stelhet upplöst och folk sjunger, klappar och dansar som lyckliga barn.

Inner yoga

Det bästa är att det inte görs någon åtskillnad: nästa dag sitter Mirabai och de andra musikerna vid frukostborden som vem som helst, och när de ger en workshop om att komma i kontakt sin fulla sångpotential och öppna upp sång och sinne, är hallen fullsatt.

Jag testar något som kallas ”Inner yoga”, en något annorlunda form som jobbar mindre med att stanna i poser eller bända lederna och istället fokuserar på kroppens relation till naturen och sinnets relation till kroppen.

Det kan kanske låta lite esoteriskt, men övningarna är tämligen enkla och fokuserar på andning och ande. Andas in livskraften från hela världen, samla symboliskt in den med armar och kropp. Andas ut det du inte behöver, följ efter med benet framåt och händer utsträckta i motsatta riktningar. Till exempel.

Jag pratar lite med läraren Mati från Argentina efteråt. Han säger att metoden är något han fått direkt från Sri Vast, som grundat denna nya metod. Den går ut på att återföra kropp och sinne till det naturliga tillstånd vi så ofta saknar med vårt moderna levnadssätt, där vi förlorat kontakt med naturen och oss själva.

Jag möter Sri Vast i äppelgården på väg från tältet, han hälsar med ett leende. Jag frågar lite naivt om han ofta är här, och han säger helt utan prestige att han bor här stora delar av året och att området används som ett ashram, vilket kanske kan förklaras som ett motsvarande indiskt kloster för vishet och utveckling av medvetandet. Därav namnet ”Center for Evolutionary Consciousness”.

Han har också en svensk fru och barn. Han berättar vidare att han bland annat arbetar här för att återställa yogan till sin ursprungliga status, då den i allmänhet verkar ha urholkats. Jag undrar vad han tycker om folket på festivalen, och han svarar helt uppriktigt och enkelt ”Vackra. Men jag ser mig själv i dem alla, det finns ingen åtskillnad”. Jag tackar och han hälsar med samma genuina leende. Jag känner mig upplyft och går därifrån med en känsla av stillhet och jag inte kan definiera eller finna en konkret anledning till. En man långt utöver det vanliga.

Omsider har jag helt glömt alla bekymmer jag kom med och är helt i stunden. Ska det vara svårare än så här att leva? Jag erkänner att jag känner mig lockad att stanna kvar som besökande ett par dagar. Men jag får vänta, åtminstone till den erbjudna certifierade yogalärarutbildningen i som börjar i augusti och är gratis(!).

När Center for Evolutionary Consciousness lider mot sitt slut och vi drar oss ner mot huvudscenen för ett avlutningsnummer av alla inblandade musiker, efter en extra satsang som Sri Vast på allmän begäran håller, är vi på topp. Saxofonisten spelar rykande solon mitt bland mantrana och sångerna på sin saxofon som han har ärvt från självaste John Coltrane.

Otroligt, men så mycket annat här bjuder till en känsla av magi och något utöver det vanliga, så varför skulle inte det också kunna vara sant? Denna festival är inte en händelse, den är ett fenomen som man får leta länge efter för att uppleva igen. Vi tar alla med oss minnena och stämningen tillbaka till världen, men festivalen slutar inte här, säger konferencieren. Den är ett tillstånd vi kan komma åt när vi vill.

Yogalove.se